ABC-staden

Scenen börjar i ett klassiskt miljonprogramstrapphus. Vi ser en byggarbetare komma ut, stänga och låsa. Klipp till ett barn som åker sparkcykel, solen skiner. Feel good-musik spelas, t.ex Labyrint – Ortens favoriter. Barnet åker
genom Husby C över gångbroar i betong. Barnet åker snabbt och långt utan att behöva stanna för mötande trafik.

Vi ser två träd vid ett torg framför en tunnelbaneingång, träden dansar och sjunger när barnet åker förbi. Mediabilder av upploppen i Sveriges förorter 2013 blinkar förbi, dessa klipps in väldigt snabbt och våldsamt över feel good-scenerna med barnet – särskilt viktigt att inkludera material från Norra Järva, där broarna blev kända som krigszon på grund av deras taktiskt betydelsefulla position i stadsrummet.

Klipp till byggarbetaren, som nu anländer till en av broarna som barnet åkt över. Sekvensen varvas med stillbilder av broar och tunnlar från miljonprogram runtom i landet. Texten ”BARBRO” i bild, samtidigt som en rikssvensk kvinnoröst, ålder ca 60-70, börjar tala.

BARBRO: God morgon. Jo tack, det är bra, mm! Väldigt tidigt på en måndagsmorgon, men så inser jag att det är inte så tidigt, kanske.... Ja du, sextio år i branschen. Jag brukar säga det, sextio år i branschen så är man bara 35! Eller, det är så det känns. Jag minns en ung tjej som blickar in i framtiden. Jag tänker ibland, vem var jag då? Jag var väl ganska söt, fotografer kom från hela världen för att föreviga lilla mig!

Klipp till två byggarbetsplatsledare som inspekterar bron med block och penna i hand. Kameran zoomar in på en av byggarbetarnas hjälm, som är på trots att ingen byggarbetsplats finns där. En feministisk stadsplanerare med
förstoringsglas undersöker något längre bort, råkar tända eld på en pappersbit.

BARBRO: Sen kom den stora skandalen. Ja, jag .... En av dom som ansvarar för min säkerhet... Det var delvis jag som gjorde det. Så har det varit. Det är inga konstigheter. Mina säkerhetsbedömningar inför framtiden... Nej, jag får inga mer pengar av staten. Jag betalar för att jag ska känna mig trygg nog att kunna jobba och fortsätta jobba med dom här frågorna. Nu liknar det här ett husförhör. Jag svarar på precis det jag känner att jag behöver göra! Jag har blivit indragen i någonting som... Sorry, ber om ursäkt, förskräckligt. Jag kunde inte hjälpa att jag var på fel plats vid fel tid! När det stormade var det ändå för sent att ta avstånd, de kom från alla håll.

Klipp till markplan under bron, en långsam inzoomning sträcker sig över flera minuter. Vi ser en flock byggarbetare runt Barbro nu.

BARBRO: Att bry sig om arkitektur är privilegierat, borgerligt idag. Inte för mig då, men... Historien och samtiden förstår inte varandra, det är ömsesidigt. Ta som exempel - en dag för några veckor sedan var min kollega, Bror, plötsligt borta. Nu går ryktet att vi alla ska sprängas bort och bytas ut, som trötta silikonimplantat!

BARB WIRE (klipp in videosekvens med en av de metallbroar som ersätter miljonprogrammets betongbroar), kallt stål som varken skäms eller lindar in något, hon bara syns. Jag är ett slagfält, hon en strategisk erövring. Mitt undergångsställe. Kanter, vinklar, ihålig trygghetsbelysning, tomma löftens metalliska klang.

Svart skärm, “faran är över”-signal tjuter. Klipp till förortarna som nu köar för att ”blippa” sig över och förbi den säkerhetsklassade stålbron, BARB WIRE.

Idéerna till Activity Based City (ABC) formades som ett svar på politikernas målsättningar för bostadsbyggande och fossilfria transporter. Människans behov måste styra stadsutvecklingen och bostadsbyggandet måste redan
från start integreras med kollektivtrafik och andra samhällsfunktioner. Det kan tyckas enkelt, men är svårt när en ny stadsdel ska planeras och byggas i en verklighet där många aktörer är med och styr.