Föreställningar för de allra minsta som rör alla sinnen

Koreografen bakom verket Fields of Tender heter Dalija Acin Thelander. Hon är född i Serbien men har bott och arbetat i Stockholm sedan 2012. Sedan dess har hon gått från att arbeta mot en vuxen publik till att helt fokusera på målgruppen små barn.

– Jag märkte att det inte fanns så mycket högkvalitativa verk som riktade sig till de allra minsta barnen. Särskilt inte för barn med funktionsnedsättning. Så började jag läsa på om barns perception och skapa utifrån det och märkte hur fantastiska de är som publik och hur föreställningarna påverkar barnen, berättar Dalija

Verket ”Fields of Tender” beskrivs som en multisensorisk dansinstallation och har utvecklats som en del av ett forskningsprojekt finansierat av Vetenskapsrådet. Genom stöd från Region Stockholms projektstöd kultur och hälsa har installationerna fått en hemvist på verksamheterna Tittut och Korallen vid Sabbatsbergs sjukhus som vänder sig till barn med omfattande kognitiva svårigheter.

– Jag ville skapa något som inte bara var en enskild föreställning, utan kunde bidra till långsiktig förändring. Det handlar inte om att underhålla utan om att lyssna, och ge tid och utrymme. Om att visa respekt, vara tillåtande och erbjuda ett format som passar för barnens rytm och behov, förklarar Dalija.

Personalen ser positiva effekter hos barnen

Vårdpersonalen har ibland blivit överraskade över hur installationen har påverkat de barn som vanligtvis har svårt att uttrycka sig eller svårt att röra sig. Vissa barn som vanligtvis inte uttrycker sig genom rösten börjar göra det. Andra börjar röra sig mer. Dalija menar att det är tiden som är nyckeln. Att inte stressa fram respons.

– Tack vare att vi kan ge tid och anpassa föreställningen för barnen kan vi få fram reaktioner som vårdgivarna inte sett förut. Det borde vara självklart egentligen. Om du själv går in på ett galleri så kommer ingen och jagar efter dig och vill få något av dig. Du går i din egen takt och upplever. Alla borde ha den rätten och det är utgångspunkt i arbetet, säger Dalija.  

Tillsammans med ett team av dansare och i dialog med vårdpersonalen har Dalija skapat något som inte bara är en scenkonstupplevelse – det blir också en del av barnens habilitering och utveckling. I framtiden hoppas Dalija på att vidareutveckla metoden och skapa verk som kan anpassas till fler målgrupper.

– Jag vill hitta nya sätt att utmana mig själv som konstnär. De projekt som nu finns vill jag fortsätta med eftersom de fyller en funktion och är efterfrågade, men jag vill också hitta nya format som kan förändras och riktas mot olika målgrupper.