Dockteatern Tittut på turné med barnteater

”En stor liten teater”, så beskriver konstnärliga ledaren Sophia Segrell verksamheten:
– Vi är få, men gör väldigt mycket: repetitioner, föreställningar, planering och ekonomi. Vi rör oss hela tiden mellan den egna scenen och turnéer runt om i Stockholms län och resten av landet.

Under ett år blir det omkring 500–600 föreställningar, varav ungefär hälften på turné. Turnélivet är långt ifrån glamoröst. Dagarna är långa och arbetet omfattar mycket mer än själva föreställningen. Dockskådespelaren David Skogman beskriver:

– Vi gör ju allt själva; kör bil, bygger scenografi, sköter teknik. Det är ett tungt jobb ibland, särskilt när det är kallt och saker går sönder. Om vi ska spela klockan nio på morgonen behöver vi vara där vid sju. Då lastar vi in, bygger i två timmar, spelar två föreställningar, river och kör hem igen.

Dockorna skapar möjligheter

De praktiska förutsättningarna påverkar också hur föreställningarna skapas – allt måste fungera på turné och gå snabbt att montera.

Lisa Kjellgren Almstig är dockmakare och dockspelare och har skapat dockorna Göran och Herr Liljonkvast som spelar huvudrollerna i uppsättningen I Skymningslandet baserad på boken av Astrid Lindgren. Hon berättar om dockornas betydelse för uttrycket:

– Dockorna kan göra saker som människor inte kan. De kan flyga, förändras och det blir lite mer filmiskt och jag tror det skapar en annan sorts identifikation från barnen när det inte är en vuxen som spelar ett barn, säger Lisa.

”Barnen är halva föreställningen”

Trots all planering och logistik som ligger bakom arbetet håller alla med om att det är mötet med publiken som står i centrum. Att spela för barn innebär en direkt och ofiltrerad respons.

– Barn reagerar spontant och ärligt – de visar tydligt vad de tycker, och engagerar sig helhjärtat. Det skapar ett öppet och tillåtande spelrum där fokus ligger på det som händer i stunden, säger Sophia Segrell.

Relationen märks också i själva föreställningarna.

– Det är ett utbyte, barnen är halva föreställningen. Deras reaktioner påverkar rytm och energi, så ingen föreställning blir den andra lik, säger Lisa Kellgren Almstig.

David Skogman lyfter särskilt pjäsen I Skymningslandet.  

– Den här föreställningen är lite unikt i sitt slag för att barnen är väldigt lugna. De fångas direkt i berättelsen. Vi brukar ofta ha ett litet efterspel där publiken får träffa dockorna. Då är de också ganska tagna av situationen och kan fortsätta sina funderingar kring vad de har sett.