För att visa innehållet behöver du tillåta kakor för funktioner
Ditt nuvarande tillstånd: Saknar medgivande.
Hur vi planerar ny bebyggelse, infrastruktur och rekreationsområden påverkar vårt sätt att resa, mötas och må. Den rumsliga planeringen är viktig för att nå våra gemensamma utvecklingsmål.
Var vi lokaliserar ny bebyggelse, hur vi utformar den och hur vi planerar infrastruktur och områden för rekreation, påverkar hur vi rör oss, möts och mår i framtiden. Stockholmsregionens rumsliga inriktning har därför stor betydelse för möjligheten att nå målen i den regionala utvecklingsplanen. Inriktningen ger oss aktörer stöd i att ta vara på regionens styrkor och att möta samhällsutmaningar på ett hållbart sätt.
Om du vill ta del av innehållet i den rumsliga inriktningen i sin helhet hittar du den i den antagna regionala utvecklingsplanen som finns under avsnittet: Antagna handlingar och kunskapsunderlag
Den rumsliga inriktningen för östra Mellansverige visar Stockholmsregionens roll och funktion i ett större regionalt sammanhang, med fokus på länen i östra Mellansverige. Den belyser funktionella samband och fysiska strukturer som sträcker sig över länsgränser och som har betydelse för regionernas samlade konkurrenskraft, liksom för möjligheten att stärka gemensamma bostads-, arbets- och utbildningsmarknader. Inriktningen utgår från de målsättningar och principer som länen i östra Mellansverige gemensamt strävar mot.
Läs mer om det övergripande målet på sidan om Samverkan östra Mellansverige.
Den rumsliga inriktningen för Stockholmsregionen sammanfattas i fem rumsliga principer. De rumsliga principerna uttrycker det vi behöver utgå ifrån i den rumsliga planeringen framåt för att nå de regionala målsättningarna och en hållbar utveckling. Du kan läsa principerna i sin helhet i de utfällbara textboxarna här nedanför.
Regionens bebyggelseutveckling påverkar vårt behov av att resa, idag och i framtiden. För att utveckla en transporteffektiv region med minskade klimatutsläpp behöver ny bebyggelse bidra till att öka närheten och tillgängligheten mellan människor och viktiga funktioner.
En bebyggelse med närhet och tillgänglighet i fokus handlar framför allt om att prioritera ny bebyggelse i de bästa kollektivtrafiklägena. Det ger underlag för en utvecklad service nära invånarna och bidrar till att fler får tillgång till en attraktiv kollektivtrafik. Att samplanera bebyggelsen med befintlig- och planerad kollektivtrafik bidrar även till ett hållbart resande och ett effektivt nyttjande av våra gemensamma resurser.
Den rumsliga utvecklingen kan också bidra till närhet genom att överbygga barriärer i den fysiska miljön. Det skapar nya möjligheter att mötas och gör att fler kan röra sig till fots eller cykla i sin vardag.
Stockholmsregionen är idag en region som domineras av den centrala regionkärnan. För skapa goda möjligheter att bo, leva och verka i hela Stockholmsregionen behöver den flerkärniga strukturen stärkas.
I den flerkärniga strukturen ingår den centrala regionkärnan, regionala stadskärnor, lokala stadskärnor, landsbygdsnoder, serviceorter, kärnöar och öar med vägfärja. Samtliga är platser som fyller en särskild funktion för sitt omland genom att samla olika utbud av service, nöjen, arbetsplatser och bostäder i kollektivtrafiknära lägen.
De olika geografierna kompletterar såväl varandra som den centrala regionkärnan. Genom att fortsätta stärka dessa platser och kopplingarna mellan dem skapar vi goda förutsättningar för ett mångfacetterat näringsliv samtidigt som fler invånare ges närhet och tillgång till viktiga funktioner och fler ges möjlighet att resa hållbart i sin vardag.
Stockholmsregionen är Sveriges huvudstadsregion. Tillgängligheten till- och inom Stockholmsregionen, för såväl människor som gods, har därför stor betydelse för hela Sverige.
Stockholmsregionen behöver ha goda kopplingar till omvärlden. Ett sammanlänkat transportsystem - via väg, tåg, flyg och sjöfart, är en förutsättning för regionens utvecklingskraft och vår förmåga att samverka med andra regioner, såväl nationellt som internationellt. Det möjliggör, tillsammans med en digital infrastruktur, för utvidgade arbets-, utbildnings- och bostadsmarknader.
Inom regionen behövs även goda kopplingar mellan större tätorter, landsbygd och skärgård samt till regionalt viktiga målpunkter, framför allt till den centrala regionkärnan och de regionala stadskärnorna, där huvuddelen av länets näringsliv, samhällsservice och besöksmål finns. Kollektivtrafiken ska vara stommen i transportsystemet. Tillsammans med ett stärkt gång- och cykelnät och fossilfria fordon bidrar det till ett hållbart resande med goda kopplingar, såväl regionalt som lokalt.
Stockholmsregionens gröna kilar och nätverket av hav, sjöar och vattendrag har stor betydelse för regionens attraktivitet och för möjligheten att nå våra långsiktiga mål kring en hållbar utveckling.
Regionens grön- och blåstruktur behöver värnas, stärkas och utvecklas i samspel med bebyggelse- och infrastrukturutveckling. Att överbrygga barriärer och öka tillgängligheten till dessa områden har betydelse för att fler ska få tillgång till de kvaliteter som grönska- och vatten bidrar med.
Att stärka en sammanhängande grön- och blåstruktur bidrar till invånarnas hälsa och välbefinnande genom möjligheter till fysisk aktivitet och social samvaro och genom tystare miljöer och renare luft. En sammanhängande grön- och blåstruktur är en förutsättning för rik biologisk mångfald och fungerande ekosystemtjänster.
Stockholmsregionens grön- och blåstruktur bidrar även till stora natur- och kulturvärden och till att minska klimatpåverkan. Grönska och vatten skapar förutsättningar för naturbaserade lösningar som bland annat minskar konsekvenserna av klimatförändringar.
Regionens obebyggda mark är en viktig resurs som medför stora värden till Stockholmsregionen. Här finns areella näringar som, tillsammans med värdefulla natur- och kulturmiljöer, bidrar till en levande och attraktiv region, för såväl invånare som besökare.
Marken rymmer även viktiga ekosystemtjänster och tekniska system som har betydelse för att försörja Stockholmsregionen med energi, rent vatten, livsmedel och råvaror. Tillgången till obebyggd mark har stor betydelse för att utveckla en livskraftig och motståndskraftig region som kan hantera fredstida kriser och bidra till höjd beredskap. Att bygga sammanhållet i utpekade lägen och värna obebyggd mark och jordbruksmark bidrar till en robust region med tryggade resurser och system för framtida generationers behov.
Strukturbilden visar hur en flerkärnig, sammanhängande bebyggelsestruktur stöttas av ett transportsystem som knyter ihop regionens olika delar och kopplar ihop Stockholmsregionen med andra delar av Sverige och världen.
Bebyggelsestrukturen samspelar även med grön- och blåstrukturen som utgörs av stora sammanhängande områden som sträcker sig från angränsande län, in genom regionens yttre delar och ända in mot de centrala delarna.
Figuren nedan visar strukturbilden för Stockholmregionens rumsliga inriktning.

Den mellankommunala samordningen har en stor betydelse för samhällsplaneringen i Stockholmsregionen. Många regionala frågor är av mellankommunal karaktär eftersom frågorna ofta handlar om strukturer och värden som sträcker sig över kommungränser eller har en funktion som är av betydelse för flera kommuner.
Bostads-, arbets- och utbildningsmarknader omfattar exempelvis större områden än en enskild kommun och ibland även större än en enskild region. Även fysiska strukturer som transportinfrastruktur, grön- och blåstruktur samt energiförsörjning och vatten och avlopp är exempel på detta. Exempel på mellankommunala frågor av regional betydelse som hanteras i den regionala utvecklingsplanen:
Plankartan och de tillhörande förhållningssätten utgår från de rumsliga principerna och visar hur regionala mål kan nås genom en samordnad användning av mark och vatten. I en storstadsregion som Stockholm behöver många frågor hanteras gemensamt över kommungränserna.
Plankartan är översiktlig och visar inte exakta avgränsningar. Därför krävs fördjupade bedömningar på lokal nivå, bland annat för att säkerställa hänsyn till natur- och kulturvärden, miljökvalitetsnormer samt människors hälsa och säkerhet.
Plankartan tillsammans med förhållningssätten ger en övergripande bild av hur frågor av mellankommunal och regional betydelse kan hanteras, och fungerar som stöd för planering och beslut som bidrar till en hållbar utveckling. De ska läsas tillsammans och ligga till grund för bedömningar av utvecklingsförslag, samtidigt som lokala förutsättningar, allmänna intressen samt miljö- och klimataspekter alltid behöver vägas in.
I den digitala plankartan kan du utforska innehållet mer i detalj. Med interaktiva funktioner kan du zooma, filtrera och kombinera olika lager för att få en bättre förståelse för hur strukturer och samband hänger ihop.
Kartan nedan visar Stockholmsregionens utveckling.
Ditt nuvarande tillstånd: Saknar medgivande.
Tillsammans med plankartan ger förhållningssätten en övergripande bild av hur frågor av mellankommunal och regional betydelse kan hanteras, och fungerar som stöd för planering och beslut som bidrar till en hållbar utveckling. De ska läsas tillsammans och ligga till grund för bedömningar av utvecklingsförslag, samtidigt som lokala förutsättningar, allmänna intressen samt miljö- och klimataspekter alltid behöver vägas in.
Genom länkarna nedan kan du läsa om inriktningen och förhållningssätten för markanvändningen avseende den regionala bebyggelsestrukturen, transportstrukturen, grön- och blåstrukturen och tekniska infrastrukturen:

Stockholmsregionens bebyggelsestruktur har en stor variation av miljöer med olika förutsättningar för utveckling. Detta bidrar till regionens attraktivitet.

Det regionala transportsystemet består av alla trafiksystem: väg, spår, buss, tåg, tunnelbana, pendelbåt, cykelvägar, flyg och godstransporter.

I den regionala grön- och blåstrukturen ingår större landskapsmässiga och ekologiska samband i form av sammanhängande grön- och vattenområden.

I försörjningssystemen ingår anläggningar, ledningar och infrastruktur som energiförsörjning, dricksvatten och avlopp, avfalls- och masshantering.
Riksintressena i länet representerar en stor bredd av värden och funktioner som bedömts vara av nationell betydelse. Riksintressena är också viktiga ur ett regionalt perspektiv eftersom de representerar värden och funktioner som är avgörande för utvecklingen av en attraktiv, robust och hållbar region.
Till exempel har riksintressena betydelse för att säkerställa fungerande energidistribution, vattenförsörjning och kommunikationer. De ger också ett långsiktigt skydd av höga natur-, kultur- och rekreationsvärden. Riksintressena för totalförsvaret utgör en viktig förutsättning för landets och länets militära och civila försvar.
I bilagan Riksintressen i den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen finns bedömningar av planförslagets påverkan på riksintressena och rekommendationer kring hur riksintressena kan hanteras i den fortsatta planeringen. Vid efterföljande planering är det av stor vikt att hänsyn tas till riksintressen som kan påverkas vid planering och utveckling. Du hittar bilagan lägst ner på sidan.
Syftet med att låta den regionala utvecklingsplanen vara vägledande och inte juridiskt bindande är att det ska vara möjligt att väga in förhållanden och intressen som inte hanteras i planen i arbetet med exempelvis en översiktsplan eller en detaljplan.
I översiktsplaner och detaljplaner finns möjlighet att redovisa eventuella avsteg från den regionala utvecklingsplanen tillsammans med en redogörelse av motiven för avsteget. På så sätt säkerställs en transparens kring tillämpningen av den regionala utvecklingsplanen.
Om du vill läsa den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen i sin helhet hittar du den längst ner på sidan.
Här hittar du våra olika underlag. Strategier och planer är politiskt beslutade dokument. Kunskapsunderlag är underlagen som ligger till grund för de politiska besluten.