Filmkunnighet – att lära sig ett visuellt språk

Vill du ge dina elever tillgång till ett visuellt språk och redskap för att förstå, värdera och analysera rörliga bilder? Att se, samtala om och skapa film ger barn och unga en nödvändig och grundläggande kunskap om det visuella språket.

Vi lever idag i ett bildsamhälle, där film och rörlig bild är en stor del av vårt vardagliga liv och kommunikation med varandra. Inte minst bland barn och unga. Men även om vi lever i en digital värld och ständigt möter rörliga bilder innebär det inte per automatik att vi är filmkunniga.

Rörlig bild- och filmkunnighet ingår i begreppet MIK, medie- och informationskunnighet, som är ett samlingsnamn för de kompetenser som gör att vi kan hantera, värdera och analysera det informationsflöde som förekommer via olika medier.

Visuell läskunnighet

När vi pratar om filmkunnighet understryker vi ett synsätt där film och rörlig bild, precis som text och ord, är ett språk vi behöver lära oss. Det handlar om en visuell läskunnighet. Att vara filmkunnig innebär att förstå och använda rörlig bild, vilket innefattar både en kulturell, kritiskt och kreativ kompetens. En bra metod för att uppnå dessa färdigheter är att ta del av och delta i filmverksamhet – att se, samtala om och skapa film.

En förutsättning för ett demokratiskt samhälle

Filmkunnighet är också viktigt i ett större demokratiskt perspektiv. Det är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Genom att vara filmkunniga kan vi vara källmedvetna, analysera och värdera innehåll, och få verktyg som behövs för att kunna delta och engagera oss i samhället.

En filmhistorisk resa

Svenska Filminstitutet har tagit fram ett material, En filmhistorisk resa, som riktar sig till lärare som arbetar i årskurs 7–9. Materialet består av lektionsupplägg, filmklipp, texter och handledningar som syftar till att öka filmkunnighet och elevers kompetens om den rörliga bildens historia, uppbyggnad och utveckling.

Till materialet på Svenska Filminstitutets webbplats