2026-2027 Jan Håfström

Dödens ö, Mr Walker, en siluett av nedre Manhattan, en minneskapsel, osv. Varje del rymmer flera lager av betydelser som vi uppmuntras att lika nyfiket som Håfström själv väva samman och bryta ut.

Vi som betraktare lägger sista pusselbiten till Jan Håfströms berättelse. För var och en blir den något eget. I sin långa konstnärliga verksamhet som sträcker sig över mer än 60 år, har Håfström ofta jobbat med dessa lösa delar som kan läsas på olika sätt. Bilderna blir ett kartotek med många återkommande symboler.

Håfström minns hela livet, små detaljer och stora händelser. Det är nästan som att kroppen består av 80 procent minne – för så fysisk form tar de sig. Konsten är ett sätt för honom att reda ut kopplingarna händelserna emellan. Den linjära tiden satt ur spel och i stället läggs tiden i många högar och olika kapslar. Han undrar också, hur kunde det bli så här med vår samtid som präglas av krig och oroligheter trots alla spår i historien som borde lärt oss annorlunda. I Håfströms bildvärld finns referenser till religionshistoria, litteratur, konsthistoria och de olika skeenden som format honom - urberättelser från hans ganska ovanliga barndom.

Ständiga följeslagare är de stora frågorna om livet, ensamheten, döden och sjukdomen. Vad det innebär att vara människa. Titeln Hotel Eden är en referens med flera betydelser; båda hans föräldrar jobbade på hotell i Håfströms barndom, men Hotel Eden är också ett specifikt hotell i Berlin där Rosa Luxemburg fördes innan hon mördades av högermilis 1919 i Berlin, och slutligen refererar Håfström också till Edens lustgård.