
Över 40 år i vården - diabetessköterskan Isabel har inga planer på att sluta
Från Chile till Sverige, från sjukhusavdelning till vårdcentral. Isabel Nazar Toro har följt diabetesvårdens utveckling i över fyra decennier – och hennes passion för yrket brinner fortfarande lika starkt.
Kortversion
Visa merVisa mindre
Isabel är distriktssköterska på Turebergs vårdcentral och ansvarar för cirka 650 patienter.
Hon har arbetat inom vården i över 40 år, varav många år med diabetespatienter.
Isabel trivs med sitt arbete och vill fortsätta hjälpa patienter så länge hon kan.
Läs mer om vårt arbete med AI
Tillsammans med en kollega ansvarar hon för omkring 650 patienter, med vård anpassad efter varje individs behov. Men hur kom Isabel hit? Hon berättar om att hennes resa att bli sjuksköterska började redan när hon var liten – på andra sidan jorden.
– Det var inget val egentligen. Det var bara det jag alltid velat göra, svarar Isabel. Sedan jag var liten, alla frågade vad jag skulle bli. Jag sa, jag ska bli sjuksköterska.
Efter att ha flyttat till Sverige från Chile 1975 lärde hon sig svenska och började några år senare, 1979, arbeta som undersköterska på endokrinkliniken vid dåvarande Karolinska sjukhuset.
När Isabel började såg vården annorlunda ut. Diabetespatienter vårdades på sjukhusavdelningar och kunde vara inlagda under långa utredningar. Hon minns hur professor Rolf Luft och den legendariska diabetessköterskan Kerstin Sparre drev en diabetesskola för patienterna – något som var banbrytande på den tiden.
Men efter flera år på vårdavdelningen och senare inom dagvården, där Isabel hade egen mottagning för typ 1-diabetes och höll gruppundervisning för både typ 1 och typ 2, kände hon att det var dags för en förändring. Hon utbildade sig till distriktssköterska och började 2005 på Turebergs vårdcentral. Där jobbar hon fortfarande idag, trots att hon passerat pensionsåldern.
– Jag ville komma ut till primärvården. Det är här jag behövs mest, säger Isabel.
Hennes dagar är fyllda av möten med patienter med olika behov och livssituationer. Hon följer riktlinjerna i det nationella diabetesregistret, som anger att varje patient ska få en årlig läkarkontroll och minst ett besök hos diabetessköterska.
Vad brukar du säga till en person som precis fått diagnosen?
– Jag börjar fråga om de vet varför de är här och vad de känner till om diabetes typ 2, säger Isabel. Hon ger information i små doser, delar ut broschyrer och lär patienterna att tolka sina blodsockervärden.
Hon betonar att hon inte styr patienterna, utan ger dem verktyg.
– Jag lämnar mina kunskaper, och sedan får var och en använda dem på det sätt som passar dem bäst.
Är det något speciellt patientmöte som har fastnat hos dig?
– Det är många, många. I och med att man följer patienter så länge blir det lite som en familj.
Hon berättar om patienter hon följt i 20 år, som kommer tillbaka för att visa sina bra värden.
– De säger, "Nu har jag gjort läxan!". Och jag försöker säga att det inte är för mig de ska göra det, utan för sin egen skull.
Isabel betonar att hon verkligen trivs med friheten på vårdcentralen, där hon själv styr sitt arbete. Hon har full kontroll över sin tid och fördelar den själv mellan administration och patientmöten.
– Vi har en helt otroligt bra fungerande arbetsplats. Det är roligt att komma till jobbet, plus att jag tycker om det jag gör, säger hon.
Efter över 40 år inom vården ser Isabel fortfarande fram emot att fortsätta arbeta.
– Jag vill inte sluta för jag tycker det är så roligt. Men jag tar en dag i taget.
Förekomst av diabetes
- Cirka 6.5 procent av invånarna i Stockholms län hade diabetes (2021)
- Typ 2-diabetes: Utgör 90–95 procent av alla fall. Vanliga riskfaktorer är övervikt, fysisk inaktivitet, hög ålder och ärftlighet.
- Typ 1-diabetes: En autoimmun sjukdom som oftast debuterar i barndomen.
Källa: Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES), Region Stockholm. (Extern länk)
- Uppdaterad: 14 november 2025