Var e grodorna? Vi inventerar groddjur inför Roslagsbanans förlängning till city

Det är strax före skymning och ett lätt duggregn faller över norra Stockholm när miljökonsulterna Magnus och Johanna ska ut och inventera groddjur i skogen nära Universitetet. De är rejält klädda, i gummistövlar, varma kläder och gula västar som visar att de är ute på officiellt uppdrag.

Bakgrunden till denna inventering, som är en av flera som görs under våren, är att den här skogen ligger inom det område som kan komma att påverkas på olika sätt när regionen ska bygga en ny järnvägstunnel som förlänger Roslagsbanan till city.

Utrustade med pannlampor, behållare för vattenprover och, förstås, mobiltelefoner för att ta bilder och registrera fynd, ger vi oss ut i skogen. Efter en stunds promenad närmar vi oss en våtmark som ser gynnsam ut för groddjur. Det har varit en ovanligt torr vår, men nu har det äntligen kommit lite regn som fyllt på i kärr och dammar. Vi har alltså gott hopp om att hitta både salamandrar, grodor och paddor.

Den första våtmarken är inte så djup, men vi börjar ändå lysa ner i vattnet för att se om det finns någon aktivitet, samtidigt som vi lyssnar efter grodor. Det är gott om andra djur ute, fåglar av många olika slag som sjunger och vi ser och hör även rådjur som springer omkring och plaskar i kärret. Men inga spännande djur under vattnet, utom någon enstaka igel.

Efter en stund går vi vidare och provar på ett nytt ställe. Det rör sig och bubblar på ytan, men när vi lyser ser vi ingenting. Har alla groddjur flyttat någon annanstans? Till sist bestämmer jag mig för att bara stå stilla på ett ställe och lysa ner på botten. Och då! En liten, ödleliknande figur, ljust brunspräcklig och smal, avtecknar sig mot den dyiga botten. Den sitter stilla en stund och fäller sedan benen bakåt för att simma en bit. Sen stannar den igen och gömmer sig under några grässtrån.

– En mindre vattensalamander, konstaterar Johanna.

Efter detta fynd dröjer det inte länge innan vi hittar fler salamandrar, alla av den mindre sorten. Magnus och Johanna registrerar fyndplatserna och vi går vidare.

I en damm hittar vi fler mindre vattensalamandrar. Men inte en groda eller padda så långt vi kan se.

– Kanske väntar de lite med att leka, eftersom det har varit så torrt.

De behöver regn som gör miljön fuktig underlättar för salamandrar och grodor när de ska ta sig från sina övervintringsplatser till sina lekvatten för att kunna lägga sina ägg, förklarar Magnus.

I en annan damm ser vi både mindre och större vattensalamander. Till skillnad från de mindre simmar de större snabbt iväg så snart vi lyser på dem, utom ett par som är alltför upptagna med att leka. Spännande och lite oväntat! Vi hoppas att vi inte störde alltför mycket. Johanna noterar fynden.

Magnus tar vattenprover i ett par av dammarna. Han förklarar att en analys av E-DNA (environmental DNA) kan ge besked om vilken typ av djur som finns i vattnet. Särskilt groddjur som ju är lite slemmiga lämnar gott om spår.

Varför gör vi då detta och vad har det med byggandet av en järnvägstunnel, som dessutom ligger en bit ifrån skogen, att göra? Tunnelbyggen, och många andra byggen, kan påverka grundvattennivån som i sin tur kan ge förändrade förutsättningar för växt- och djurliv. Därför måste alla större byggprojekt göra inventeringar av naturvärden i det område som på något sätt kan påverkas av projektet, både under byggtiden och senare, när den nya järnvägen är i drift.

Resultaten av inventeringarna ska redovisas när vi söker tillstånd hos länsstyrelsen. Vill du veta mer om vilka naturinventeringar vi gör kommer du att kunna läsa om dem under samrådet inför fastställande av järnvägsplan, som planeras till början av 2026.