Samhällsviktiga yrkesgrupper riskerar att stängas ute från bostadsmarknaden i Stockholmsregionen

En ny studie från Region Stockholm visar att stora delar av bostadsmarknaden i Stockholm är ekonomiskt oåtkomlig för samhällsviktiga yrkesgrupper. 

Sjuksköterskor, undersköterskor, barnskötare, kollektivtrafikförare och blåljuspersonal har svårt att få tillgång till både hyresrätter och bostadsrätter, särskilt om de bor ensamma.

Stockholmsregionen har ett stort behov av arbets­kraft till samhällsviktiga yrken. Samtidigt är en betydande del av bostadsutbudet ekonomiskt oåtkomligt för dessa grupper. Begränsningarna är tydligast för ensamboende. Det tar i genomsnitt minst fem år för de undersökta yrkesgrupperna att spara ihop till en kontantinsats.

Av de 51 000 bostäder som såldes i regionen under 2024 hade en ensamstående sjuksköterska ekonomisk möjlighet att efterfråga 33 procent av bostäderna. För en barnskötare var motsvarande siffra endast 10 procent. Förutsättningen är dessutom ett högt sparande, maximala lån och en ansträngd privatekonomi.

Möjligheterna att hitta en bostad är generellt bättre i regionens ytterområden och i områden där levnadsvillkoren ofta är mer socioekonomiskt utsatta.

Långa kötider och höga hyror begränsar hyresmarknaden

Studien visar att tillgången till hyresrätter är starkt begränsad av både kötid och kostnadsnivåer. Prisrimliga hyresrätter kräver ofta lång kötid, vilket gör dem svåra att få för personer som nyligen flyttat till regionen.

Nyproducerade hyresrätter har i regel kortare kötid, men hyrorna är samtidigt så höga att många inom de aktuella yrkesgrupperna har svårt att efterfråga dem. Endast omkring 1 500 hyresrätter, eller nio procent av utbudet, var tillgängliga inom ett års kötid och en tredjedel av dessa bestod av nyproduktion.

Det innebär att unga och nyinflyttade inom samhällsviktiga yrken får svårt att etablera sig på bostadsmarknaden, något som enligt rapporten riskerar att försvåra både rekrytering och rörlighet på arbetsmarknaden.

Kvinnodominerade yrken drabbas hårdast

Rapporten lyfter även fram tydliga jämställdhetsaspekter. Yrken som undersköterska och barnskötare är kvinnodominerade och har samtidigt lägre lönenivåer, vilket gör att kvinnor drabbas särskilt hårt av bostadsmarknadens villkor.

Mansdominerade yrken återfinns oftare i högre inkomstgrupper eller med andra etableringsmönster på bostadsmarknaden. Förutsättningarna på bostadsmarknaden är därmed inte könsneutrala utan kan istället bidra till att upprätthålla ojämlika livsvillkor.

Risk för längre pendling och ökad regional obalans

Enligt studien påverkar bostadsbristen även regionens kompetensförsörjning och attraktionskraft. Höga boendekostnader och osäkra boendelösningar kan avskräcka personer från att flytta till Stockholmsregionen för arbete inom samhällsviktiga yrken.

För de som redan arbetar i regionen kan situationen leda till längre pendling mellan bostad och arbetsplats. Det riskerar att skapa ökad ekonomisk och social belastning och göra yrkena mindre attraktiva.

Rapporten varnar också för ökade regionala obalanser. Kommuner med höga bostadspriser kan få svårt att rekrytera och behålla personal, medan andra kommuner i högre grad blir boendeorter för arbetspendlare.

– Bostadsmarknadens struktur och funktionssätt har direkta konsekvenser för Stockholmsregionens utveckling. När jobbet finns men bostaden saknas riskerar regionens tillväxt att hämmas och försvåra kompetensförsörjningen. Därför är det viktigt att vi i det regionala utvecklingsarbetet fortsätter att analysera bostadsmarknaden och inspirera till nytänkande i bostadsplaneringen, säger Anton Västberg, utvecklingsdirektör, Region Stockholm. 

Sju förslag som skulle kunna stärka boendemöjligheterna

I rapporten presenterar Region Stockholm sju förslag som skulle kunna underlätta för samhällsviktiga yrkesgrupper att hitta en bostad:

1. Öka utbudet av prisrimliga bostäder. 
2. Samordna bostadsplanering och kompetensförsörjning bättre. 
3. Underlätta inträdet på bostadsmarknaden genom exempelvis delningsbostäder och hyrköp. 
4. Låt arbetsgivare bidra med personalbostäder eller tillfälliga boendelösningar
5. Planera fler bostäder nära kollektivtrafik och större arbetsplatser. 
6. Förbättra kollektivtrafik och pendlingsmöjligheter, särskilt för skiftarbete. 
7. Fortsätta analysera sambandet mellan boende, rekrytering och personalomsättning. 
   
   Rapporten "När jobben finns men bostaden saknas"