Regionala stadskärnor i Stockholmsregionen
Den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen, RUFS 2050, bygger på en strategisk inriktning att Stockholmsregionen ska utvecklas till en mer flerkärnig region. I RUFS 2050 pekas åtta regionala stadskärnor ut, som tillsammans med den centrala regionkärnan, ska utvecklas till attraktiva, klimat- och resurseffektiva stadskärnor som drar till sig näringsliv, boende och besökande. Utvecklingen av de regionala stadskärnorna har därmed betydelse för hela regionens samlade konkurrenskraft och attraktivitet.
Åtta regionala stadskärnor inom regionen
De regionala stadskärnorna är Arlanda-Märsta, Barkarby-Jakobsberg, Kista-Sollentuna-Häggvik, Täby centrum-Arninge, Kungens kurva-Skärholmen, Flemingsberg, Haninge centrum och Södertälje (se karta). De regionala stadskärnorna ligger invid de större knutpunkterna i regionen.
Kärnorna är alla unika och har olika förutsättningar vilket gör att kompletterar varandra såväl som den centrala regionkärnan. Genom dess lägen fungerar de regionala stadskärnorna som regionala såväl som nationella målpunkter.
Regionplanens inriktning
Regionplanen anger att ny bebyggelse i första hand ska tillkomma i de regionala stadskärnorna och i den centrala regionkärnan för att stödja en hållbar regional utveckling och för att klara regionens klimatbeting. En flerkärnig utveckling av Stockholmsregionen ger goda möjligheter till resurseffektiva infrastrukturlösningar, kortare pendlingstider och närhet till service, arbete och urbana kvaliteter för fler av regionens invånare. Genom att lokalisera arbetsplatser, bostäder och service till de mest tillgängliga lägena i regionen minskar behovet av resor i vardagen och fler ges möjlighet att göra hållbara resval.
Region Stockholms roll
Region Stockholm stöttar en flerkärnig utveckling genom att bl.a. driva ett nätverk för kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan kärnkommunerna och övriga samhällsaktörer i regionen. Region Stockholm arbetar även med att stödja enskilda kärnkommuner i deras utvecklingsarbete samt bidrar till att ta fram nya kunskapsunderlag som kan bidra till en flerkärnig utveckling och större förståelse för flerkärnighetens premisser.